wienerzucker.blogg.se

Det svänger snabbt nu. Från frustrationen häromdagen till lyckokänslor (?) idag. Traineeprogrammet är snart slut vilket innebär att det är dags att söka sig till "riktiga" positioner. Hittills har det inte funnits något öppet som har lockat mig. Det finns någon position, kanske två, som jag skulle kunna leva med, rutinmässiga lokala jobb som man snabbt skulle komma in i, låga risker, men känner jag mig själv rätt skulle jag snart bli uttråkad.

 

Då jag tänker fritt skulle jag vilja ha något på Corporate Ebene, gärna involvera projektledning, strategi, en dualitet mellan produktion/teknik och finans/strategi, bra chefer (faktiskt de två som jag ansett som de mest kompetenta och sympatiska hittills och även kommer bra överrens med). Plopp sa det så poppade det upp. De vill ha mig. Det är egentligen inte ett jobb utan en temporär position som projektledare, men projekttemat är spännande, projektet högprioriterat, cheferna kommer jag mycket bra överrens med.

 

Det vore en bra möjlighet att utöka mitt nätverk / promota mig själv. Om jag gör ett bra jobb. Misslyckas jag kommer det analogt att vara vädligt svårt att dölja. Höga risker alltså. Men vågar jag inget så kan jag inte heller vinna? Eller? Det vore helt klart bekvämare (och säkrare i och med att denna möjlighet är tidsbegränsad) att ta något av de lokala av rutinjobben. Finansiellt vore det också bättre eftersom jag skulle genomföra projektet som trainee och harva på med min traineelön. Men pengar har aldrig varit min drivkraft. Och jag tror jag skulle ångra om jag inte vågade ta chansen.