wienerzucker.blogg.se

Varning för låångt inlägg.

 

Jag har egentligen aldrig haft någonting emot poliser. Har faktiskt blivit stoppat flera gånger hemma i Sverige för allmän kontroll, ni vet blåsa, visa bilpapper osv. Alltid blivit trevligt memött. Även sena utekvällar har jag sett mången polis som tar hand om överförfriskade personer, alltid på ett respektfullt sett. 

Igår efter konserten (mer om den i ett separat inlägg) var det så dags igen. Jag cyklade hemåt med ett lyckorus i kroppen. Jag hade just sett min stora idol och secret crash uppträda i en intim konsert med privat känsla, fantastisk musik, galen stämning. Jag var upprymd och hög på livet helt enkelt. Det varmt i luften, månen sken så mäktligt och jag lyssnade på Casablancas i lurarna för att bevara stämningen från konserten lite till. En såndär stund då man kommer på sig själv med att vara lycklig liksom. Jag tror ni förstår. Plötsligt kör en polisbil upp jämsides med mig och ber mig kliva av cyckeln samt säger något mer. "Ich habe dich nicht ganz verstanden" (förlåt, jag hörde inte riktigt vad Du sa) sa jag och stannade. Då tog det hus i helvete "WIR SIND NOCH NICHT BEI DU!" (jag gjorde alltså misstaget att inte Ni:a konstapeln, vilket han påpekade). Han fortsatte med att skälla ut mig för att mitt baklyse skymdes av min fladdrande kjol (... "nästa gång kanske du skulle välja en kortare kjol?"). Han påtalade att jag var lika dum som jag såg ut, att jag skulle vara glad att han inte gav mig böter och att jag skulle passa mig jäkligt noga, visste jag vem det var jag mopsade upp mig emot? Då hade jag alltså inte sagt mer än "förlåt, jag hörde inte riktigt vad Du sa". Jag sa ingenting mer heller, tror jag hamnade i någon form av chock-tillstånd. Nåväl, då polisen skällt klart och kört iväg kom tårarna (... jag är ganska blödig av mig). Sen cyklade jag gråtandes hem så snabbt jag kunde. Bättre slut på en annars underbar kväll hade jag kunnat tänka mig. 

Ursäkta allt ordbabbel, jag var bara tvugen att ventilera av mig lite.