Bob Hund - Impressions
Svårt jobb, för att inte säga omöjligt, att toppa Krunegård. Men är det någon som skulle kunna tänkas ha chans så är det väl det legendariska (live-) bandet Bob Hund. Och varför jämföra äpplen med päron egentligen? Denna konsert bjöd på fullt ös medvetslös från minut noll. Arenan var utsåld och stämningen euforisk. Det dansades, det skrålades med, det skålades. Till och med min bror viftade lite på en tå emellan varven (tur jag känner honom, annars hade jag trott att han hade jättetråkigt). Mellansnacken var som vanligt då det gäller Bob Hund extremt kaxiga och extremt politiska. Ända minuset var förbandet, Dolores Haze, som jag inte tyckte riktigt levererade.
I övrigt noterade jag:
- vad är det med Sverige och köande egentligen? Står det 19 på biljetten, varför då öppna dörrarna klockan 19.30?
- 70-talet är tillbaka, åtminstone då det gäller killar (på vänsterkanten i Göteborg) och mode. Det var korta jeansjackor (wer schön sein will muss leiden har aldrig känts så aktuellt, 0 grader och snöregn) så långt ögat kunde nå, det var hockeyfrillor, det var små mössor tryckta över dessa långa lockar, det var kängor.
Den klassiska björnligan-masken var såklart på plats under hela konserten.
Skjortan, den rök däremot rätt fort.
Kuriosa: någonstans i kören fanns min universitetskompis date.
